En bok blir till

Jag vet ingenting, minst av allt hur jag ska skriva en bok

Publicerad 2016-07-04 18:50:00 i Skrivande, Story,

 

Just nu känns det precis så, som när karaktären Ygritte spänner ögonen i pojkvännen och iskallt väser ”You know nothing, Jon Snow” i serien game of Thrones.

När en under i princip hela sitt liv fått bekräftelse för en sak, så är det ju lätt att börja tro att en är lite begåvad på det planet. Det var visst bara halva sanningen. För det där med att jag kan skriva, det är förvisso sant, och nog kan fler än jag själv se att jag dessutom gör det bättre än en hel del andra. Mitt stora misstag var att tro, att bara för att jag har orden så har jag förmågan att sätta samman en historia med tillräckligt djup, skapa karaktärer värda att känna för och slutföra ett projekt som skulle kunna pågå en livstid.

Mitt första manus lät jag komma till mig. Jag började i en ände och nystade i historien varje gång jag satte mig framför datorn (på disciplinerat förbestämda tider och med mängdmål per vecka) tills historien var färdig. Det var fint och spännande, men kanske också anledningen till att inget förlag ville ge ut den. Trots att manuset var full av fina ord och formuleringar så hade jag inte tänkt det minsta på alla de teoretiska aspekter som också bör appliceras på en roman. Jag som kan rabbla den klassiska dramaturgin i sömnen hade i det här fallet inte skänkt det så mycket som en tanke, och när jag läste på om hur jag ska bygga karaktärer (tack tidningen Skriva) så trillade det ner polletter så hela huvudet skramlade.

Och så blev det ytterligare en klottersida i blocket, med Madeleines längtan, drivkrafter och hemligheter. Jag är inte alls redo för att skriva en bok, men jag ska göra det ändå. Det känns högst tveksamt om det kommer att bli klart till årsskiftet, men det kommer definitivt bli bättre än om jag upprepat min förra metod. För det var visst någon som sa att om du vill få ett annat resultat måste du också göra något annorlunda.

Min förlösande mindmap

Publicerad 2016-05-30 20:18:00 i Inspiration, Skrivande, Story,

"Hur går det med boken?"
Så har mina vänner frågat sedan jag med buller och bång lanserade den här bloggen.
"Jodå."
Så har jag svarat. Det är en välfriserad version av "inte alls" som hade varit det ärliga svaret. För sanningen att säga kunde jag i min arbetslöshet inte alls fokusera på att berätta en historia. Jag hade fullt upp med att skriva ansökningar, gå på intervjuer, nätverka, och mellan varven klappa ihop helt och ta en heldag med 6 feet under på datorn.
 
Nu har jag jobbat en månad och det dåliga samvetet började verkligen göra sig påmint. Jag satte mig ner, skrev ett par hundra ord, och fastnade. Insåg att jag verkligen inte vet var historien ska ta vägen, varför Madeleine beter sig som hon gör, och vad som ska bli dramat. Så jag la ifrån mig datorn, plockade upp skissblocket som hittills bara använts för att rita potentiella balkongmöbleringar och gjorde en gammal hederlig mindmap.
 
 
Och tänk så bra det blev! Plötsligt fick jag klarhet och eftersom min skumma hjärna är en kombination av strukturfascist och konstnär så var det lite ordning och reda som krävdes i det kreativa kaoset. Steg två bör bli en tidslinje. Det händer alldeles säkert senast på lördag.
 

Intrigen tar en ny vändning

Publicerad 2016-03-27 17:28:00 i Inspiration, Story,

 
Jag har skrivit 600 ord och påbörjat det jag inser kommer vara en viktig del i storyn. Jag har letat efter någon typ av av dramatik som dessutom återkopplar till Madeleines barndom. Och idén dök upp tack vare att jag de senaste dagarna plöjt fyra säsonger av Californication, en serie som jag egentligen inte tycker så mycket om men vissa karaktärer är intressanta. Och den depraverade livsstilen är alltid inspirerande, och jag slipper leva ut den själv. Jag hade aldrig orkat vara en Bukowski, hade definitivt aldrig fått ett ord skrivet, mer än möjligtvis en tramsiga dikter på servetter. Däremot tar jag gärna ett glas prosecco eller två när jag ska skriva, så jag förnekar inte att alkohol har en positiv inverkan på mitt flow. Dagens ord var dock spik nyktra!

Om

Min profilbild

Szofia

2014 skrev jag mitt första manus till en roman, tyvärr blev det enhälligt refuserat. Men skam den som ger sig! Den här bloggen handlar således om vägen till manus nummer två, och kommer troligtvis inkludera såväl inspiration och författardrömmar som prokrastinering och skrivkramp.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela